Hujeda mig vilken katastrofal dag det har varit.
Jag var ju hos tandläkaren och skulle rotfylla en tand, men det gick inte riktigt som jag hade hoppats.
För det första lägger de en "operationsduk" över hela huvudet på mig, så att bara min pyttelilla framtand syns (allt för att sterilisera), sedan klämmer de åt min pyttelilla framtand med en hemsk klämma i järn (aj, aj, aj, aj!), det spänner så jag är övertygad om att jag kommer "tuppa av".
Sedan sätter själva processen igång, tandläkaren börjar borra ett hål i min pyttelilla framtand för att komma ner till roten (som för övrigt inte finns kvar), "kanalen" som går genom min pyttelilla framtand ner till den icke existerande roten, visar sig vara förkalkad, tandläkaren borrar och borrar och inser inte att de glömt ge mig någon bedövning, men jag är inte i stånd att kunna protestera. Varför? Jo, jag känner hur det bränner i hela ansiktet, jag håller på att brinna upp, jag får inte fram ett ljud och är ganska säker på att när "operationsduken" åker av, kommer det bara finnas ett skelett kvar där mitt ansikte tidigare satt.
Efter en jävla pers (läs: 40 minuter) är tandläkaren klar och lossar på klämman runt min pyttelilla framtand och tar bort "operationsduken" (som för övrigt är gjort utav latex! som jag för övrigt inte tål), jag ser skräcken i hennes ögon.
Mitt ansikte är svullet och bränt och rött och svidande, läppen hänger som en pung ner på hakan och jag känner mig allmänt yr.
Efter de tryckt i mig en massa allergitabletter och cortison mot min allergichock får jag och min pyttelilla framtand vila i en halvtimme innan vi får lov att gå hem.
Det sista jag hör är:
- Vi ses i maj!
Eh, va fan säger hon, tänker jag och ser frågande ut!
- Ja, vi ses i maj när du kommer och ska göra om detta nästa gång!
Eh, nej så fan heller att vi ska!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
